Har ätit massa idag med. Men lite som ursäkt är att det faktiskt inte är någon idé att försöka gå ner i vikt innan den här helgen, för jag skulle bara gå upp allt igen efter det. 

Men på måndag! På måndag börjar jag. Jag står inte ut så här. Mellanrummet mellan mina lår finns knappt kvar, min mage är helt svullen och jag ser helt sjukt ful ut. Grät lite över detta i går, i morse, på dagen, på eftermiddagen, nära att gråta vid middagen och jag vill gärna gråta nu också.

På måndag blir det fanimej bättring! Ska helt enkelt se till att vara ensam lite mer så att det inte finns någon som kan kontrollera mig hela jävla tiden.  

För jag står inte ut nu. Det gör helt jävla fucking jävla vansinnigt ont. 

Gud vilken lyckad dag. Hoppade över ett mellanmål på förmiddagen, sen åt jag alla mål. Så jävla hardcore svält alltså. Har i alla fall inte ätit något speciellt dumt idag eller hetsat eller något. Alltid ett framsteg. 

frukost filmjölk och müsli

lunch falafel med bröd 

mellanmål två bananer  

middag kött och grönsaker 

kvällsmål jordgubbar 

Sen sprang jag också.  

Omstarter kan man göra tiotusengånger. Det är aldrig försent. Nu är jag fet som en val, så det blir ju lite svårare. Men jag är ju å andra sidan fortfarande 10 kg lättare än förra gången jag började sluta äta. Kanske kan jag komma ner till 50 kg den här gången? 

Det här går i alla fall inte. Jag är för tjock. Jag äter hela hela tiden för att jag inte kan sluta äta. För att jag inte har ett mellanting. Och då vill jag vara smal. Jag kan titta på bilder från april och nästan gråta. Jag ser hur tomma mina ögon är, hur själlös hela min kropp ser ut. Men jag är smalare. Jag vill dit igen. 

Och det ska jag. Vägning på torsdag, kommer gråta då, fast hemma efteråt. Sedan är det typ "paus för sommaren". Så då har ingen någon koll på mig förutom min familj längre. Och det går alltid att lura dem.  

Jag ska ha kontroll igen.  

Tar bort allt och börjar om. Svälten och vågen är mina enda vänner. 

Förlåt för att jag svek. Förlåt för att vägen tillbaka ner är så lång nu. Men jag kommer att klara det. Det gjorde jag förra gången också. Jag kommer att klara det alla gånger.

För det är bara att inse. Det är det enda jag har att leva för.