Idag var jag på samtal på SCÄ. Jag steg upp i morse, sprang runt med mina frukostmackor i panik medan jag försökte klä på mig så att salladsbladen spreds runt i huset. Försökte att inte koncentrera mig så mycket på allt jag hatar med mig själv. Borstade tänderna och sprang till tunnelbanan.

När jag gick genom korridoren med min psykolog dök en annan kvinna upp, jag blev lite chockad först men förstod snabbt att det var min nya behandlare. Eller jag förstod inte men hon sa liksom det. Smart. I alla fall undrade hon och min psykolog (S) om hon fick sitta med på vårt samtal. Det fick hon såklart och det kändes så himla konstigt att någon annan plötsligt satt där i mitten. Fast jag glömde bort det ganska snabbt och pratade på som vanligt. Vi pratade om hur anorexin varit som en nalle för mig. Ja, det var så hon uttryckte det. Och massa annat.

Sedan började vi prata lite om tider och vem som skulle göra vad. Då pratade de lite över huvudet på mig.
"Eftersom *** har haft en ganska djup depression så vill jag fortsätta träffa henne".

Djup depression? Jag? Jaha. Fick sedan prata lite ensam med min behandlare. Hon verkar trevlig, bra också förhoppningvis. Mycket bättre än min förra. Låt det här gå vägen.Ska träffa henne igen på torsdag.                    

Idag var sista gången med lunchgruppen, eller gruppen och gruppen, det är jag och en tjej till. Det kändes i alla fall jättesorgligt faktiskt. Fick en kram av dietisten som sa att hon verkligen trodde på oss. Sen kramade vi varandra och blev lite tårögda. Det var fint. Förhoppningsvis kommer det en annan grupp som vi kanske ska vara med i båda två. 

På fredag har jag samtal själv. Då ska jag gnälla på mitt liv. Sådär som jag brukar. Känner mig ganska glad nu, fast lite vemodig.  

Mina föräldrar. 

Mina föräldrar som jag älskat hela mitt liv. Mina föräldrar jag lekt i träden med på somrarna, mina föräldrar som väckte mig med ficklampa när jag fyllde två för att jag tyckte att det var onödigt att vakna, mina föräldrar som älskat mig över allt annat, skrivit fina brev till mig och gjort pärlhalsband till mig.  

Mina föräldrar som sårat mig mer än några andra människor. Som inte alls funnits där för mig och gjort mig sjuk.  

Mitt huvud är kaos. Vet inte vad jag vill. Vet inte vad jag känner. Jag vet... verkligen... inte. Glad, ledsen, upprymd, deppig, mörk, ljus, tjock, smal. Känner mig omtyckt. Ibland hoppfull. Sen kommer hatet mot mig själv. Sorgen över att ha lämnat svälten. Lättnad över att ha lämnat svälten. 

And my life is just an image of a rollercoaster anyway. 
 

Egentligen vet jag inte riktigt om jag haft någon första kärlek. Förälskelser har jag haft. Men aldrig den där kärleken när det bara bubblar i magen och hjärtat gör ont. Tyvärr, händelöst inlägg detta. För jag tar för allvarligt på kärlek för att kunna formulera det här. 

Älskade vän, förlåt för att jag går sönder igen. 
Men säg mig, vad kan du se högt därifrån?

Tindrande ögon blå, men jag måste stå på tå.

Jag klättrar och klättrar men tappar taget. 

Du letar efter mig, men vart tog hon vägen säg?
Hon ligger kvar på botten. Sönder igen.  

Konstigt det här, att sammanfatta sig själv, i ett blogginlägg på inte allt för många ord och meningar. 

Finns ju tusentals saker man kan skriva. Som att mitt hår är blont. Min favoritdryck är kaffe. Jag gillar fina saker. Växter dör bara jag närmar mig dom. Jag är ganska snäll. Jag har skor i massa färger. Jag gillar klänningar.

Annars då? Jag är en tjej, kvinna, vad man nu väljer att säga. Har inte riktigt kunnat identifiera mig vid det där att vara kvinna. Låter lite läskigt i mina öron. Är i 20-årsåldern. Några år äldre kanske, men det säger jag inte. Jag pluggar. Jag har ätstörningar och har haft det länge. Fast jag börjar bli bättre. Jag har depression. Vet inte om det blir bättre. Men det lär det ju bli (?). 

Ja, jag är jag. Ganska olik alla andra. Ganska lik.  

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick