Varför får de dummaste föräldrarna de finaste barnen? En del föräldrar förtjänar inte sina barn. Punkt.

Nu bor jag ensam, lägenheten har varit kaos men nu är den nästan i ordning. Bara tusentals saker att sortera och massa saker jag måste köpa. Det är så skönt att få bestämma allt själv, hur det ska se ut, när och vad jag äter. Men det är också svårt, för jag ligger i sängen och har ångest. Tänker på mitt liv och hur jag ska leva det. Får panik vilken oentusiasm jag känner inför allt. Hur lite jag vill men hur mycket jag måste. Det enda som finns kvar är att önska att jag i alla fall gått ner i vikt.

filmer.

Efter lite kaffe känner man sig som en ny människa. 

Sov till halv tre idag, tack vare lite sömntabletter och tack vare att jag inte ville gå upp. Drömde massa madrömmar om mat inatt, vilket verkligen är ett varningstecken. När man vaknar upp först illamående och sen så lättad över att allt det där godiset och korven man åt inte var på riktigt.

Idag har jag suttit och gjort en design till en viss blogg, som tyvärr är lösenordsskyddad så ni kommer inte in på den. Men hursomhelst är adressen tobefree. 

Förra sommaren, var jag ensam hemma i fyra dagar medan jag jobbade. Jag åt ingenting på dom fyra dagarna för jag tyckte jag hade gått upp för mycket i vikt. Dessutom bestämde jag mig för att cykla till jobbet vilket tar cirka 45 minuter, och ja resultatet blir ju såklart att jag inte orkade, inte alls. 

Men det värsta var, att jag var helt, fullkomligt övertygad om att jag hade dålig kondition. Det var därför jag inte orkade. När jag tänker tillbaka på det, det är då jag kan inse att jag varit sjuk, att jag är sjuk. Att tankarna inte är det minsta rationella fast man för stunden är helt övertygad om det. Det är ganska obehagligt så här i efterhand att tänka hur fel allt var i min hjärna. Något så självklart nu. 

musik.

Om några dagar ska jag flytta hemifrån. Jag är så otroligt lättad och glad över det, det ska bli så fruktansvärt skönt att bara ha sig själv att ha hand om. 

Men frågan är, hur ska jag kunna ta hand om mig själv? Hur ska jag kunna äta när ingen längre kollar om jag gör det eller inte? Vad stoppar mig nu från att bara ligga och försvinna bort i en säng framför tv:n?

Det kommer bli så jävla svårt. Men på något sätt ska det gå.  

Vänner.