Direktlänk till inlägg 9 juni 2011
Jag trodde ärligt talat att jag skulle klara det här. Klara att börja äta och bli frisk. Precis i början av sjukdomen har man så mycket föreställningar om vad som ska ske och inte. Jag tänkte hela tiden att det där med isolering och depression, aldrig att det skulle hända mig. Fast så hände det ändå. Och jag tänkte att när man väl blivit smal är det ju bara att börja äta igen när man nu vill bli frisk. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig hur mycket ångest det skulle bidra till, jag kunde verkligen aldrig i hela livet föreställa mig.
Så jag återgår till vad jag kan, vad som känns tryggt och bekvämt. Att svälta sig. Har ätit en portion gröt nu, kanske äter lite frukt sen men inget mer. Ska promenera i två timmar idag och så ska jag springa i alla fall 3 km också. Jag vill inte det här egentligen, jag orkar inte det här egentligen. Men hon skriker på mig i mitt huvud att jag måste. Annars känns det som om jag sprängs. Läkarbesök imorgon. Däremot inga behandlingssamtal på hela sommaren, vilket jag bara tycker är skönt för då känns det som om jag kan hålla på med det här ostört. Hatar mig själv.
Var hos läkaren igår som sa att jag var uttorkad och hade lite låga antal vita blodkroppar. Sämre blodtryck men bara halvrisigt som hon sa i alla fall, så jag överlever. Blev beordrar att gå och dricka en kaffe med mycket mjölk i alla fall för att få...
Min kropp är så svag just nu. Orkar bara sitta i soffan och kolla på tv. Har målat naglarna. Håller på med paketkalendrar och fortsätter på min stickning. Sen kommer kvällen ha gått och det blir äntligen måndag. Ska till läkaren, tömma mitt skåp på p...
Var och vägde mig hos sjuksköterskan idag igen. Hade gått ner två kg till sen förra fredag. Lycka, misslyckande, skräck. Hon undrade om jag fick i mig något alls, pratade om inläggning men typ psyk och det aldrig i livet. De bryr sig inte ens om man ...
Jag var hos studievägledaren idag i skolan. Utbildningen går inte att lösa så jag måste helt enkelt ta uppehåll. Måste bli sjukskriven. Känns som jag skrivit under min egen dödsdom idag. Känns så fruktansvärt tungt att lämna min underbara klass. Men ...
Fick tid på Capio på onsdag. Receptionisten var trevlig i alla fall och min läkare är så jävla bäst. Hade okej puls och blodtryck så det var bra. Ska få provsvar på måndag då jag ska tillbaka till läkaren. Varför är det enda som upprepas i mitt huvud...