Direktlänk till inlägg 19 juli 2011
Att skönheten ligger i betraktarens öga är så sant. Men när det gäller min kropp är jag betraktaren. Och ingen nådig betraktare. Alla andra är vackra. Alla andra har perfekta kroppar, men inte jag.
Min anorexi är en patetisk sjukdom. Jag förväntar mig inte att någon egentligen ska förstå, för det gör jag inte ens själv. Hur man kan få sån panik för att man äter. Hur det kan kännas som om väggarna ska falla in på en. Som om rummet krymper medan man själv sväller. Innerst inne vet jag att det handlar om helt andra känslor, inte om utseende och vikt. Tyvärr har jag inte lyckats övertyga mig själv om det bara. Tyvärr.
Andra dagen utan mat. Imorgon ska bli den tredje.
Var hos läkaren igår som sa att jag var uttorkad och hade lite låga antal vita blodkroppar. Sämre blodtryck men bara halvrisigt som hon sa i alla fall, så jag överlever. Blev beordrar att gå och dricka en kaffe med mycket mjölk i alla fall för att få...
Min kropp är så svag just nu. Orkar bara sitta i soffan och kolla på tv. Har målat naglarna. Håller på med paketkalendrar och fortsätter på min stickning. Sen kommer kvällen ha gått och det blir äntligen måndag. Ska till läkaren, tömma mitt skåp på p...
Var och vägde mig hos sjuksköterskan idag igen. Hade gått ner två kg till sen förra fredag. Lycka, misslyckande, skräck. Hon undrade om jag fick i mig något alls, pratade om inläggning men typ psyk och det aldrig i livet. De bryr sig inte ens om man ...
Jag var hos studievägledaren idag i skolan. Utbildningen går inte att lösa så jag måste helt enkelt ta uppehåll. Måste bli sjukskriven. Känns som jag skrivit under min egen dödsdom idag. Känns så fruktansvärt tungt att lämna min underbara klass. Men ...
Fick tid på Capio på onsdag. Receptionisten var trevlig i alla fall och min läkare är så jävla bäst. Hade okej puls och blodtryck så det var bra. Ska få provsvar på måndag då jag ska tillbaka till läkaren. Varför är det enda som upprepas i mitt huvud...