Nu är det snart en månad sen jag skrev någonting i den här bloggen. Då skrev jag att jag aldrig skulle skriva mer i den här skitbloggen. Varför är det här en skitblogg, kan jag fråga mig nu. 

Kanske för att den innehåller så mycket av det där mörka i mig som jag inte vill kännas vid. Men att inte känna, att inte tillåta sig att känna och att gömma sig. Det är som ett skrubbsår, långt och utdraget men lagom smärtsamt. Som att ramla av cykeln och aldrig våga resa den upp igen. 

Fast nu ska jag det. Cykla mot vinden över broar och genom vattenpölar, livrädd. För jag kommer att ramla av och slå mig hårt. Det gör jag hela tiden. Men jag börjar inse att jag måste ramla av. Att jag måste ta emot den hjälp från de som försöker plocka upp mig igen.

Du kan inte hindra de du älskar från att falla. Men när de väl gör det måste vi finnas där för att plocka upp varandra igen. 

Har haft en sån sjukt jobbig vecka. Fick förhöjd dos av antidepressiva igen. Har gått runt och skrattat, och gjort massa saker för att förneka mig själv. Det är inte hållbart det här. Inte någonting.  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Var hos läkaren igår som sa att jag var uttorkad och hade lite låga antal vita blodkroppar. Sämre blodtryck men bara halvrisigt som hon sa i alla fall, så jag överlever. Blev beordrar att gå och dricka en kaffe med mycket mjölk i alla fall för att få...

Min kropp är så svag just nu. Orkar bara sitta i soffan och kolla på tv. Har målat naglarna. Håller på med paketkalendrar och fortsätter på min stickning. Sen kommer kvällen ha gått och det blir äntligen måndag. Ska till läkaren, tömma mitt skåp på p...

Var och vägde mig hos sjuksköterskan idag igen. Hade gått ner två kg till sen förra fredag. Lycka, misslyckande, skräck. Hon undrade om jag fick i mig något alls, pratade om inläggning men typ psyk och det aldrig i livet. De bryr sig inte ens om man ...

Jag var hos studievägledaren idag i skolan. Utbildningen går inte att lösa så jag måste helt enkelt ta uppehåll. Måste bli sjukskriven. Känns som jag skrivit under min egen dödsdom idag. Känns så fruktansvärt tungt att lämna min underbara klass. Men ...

Fick tid på Capio på onsdag. Receptionisten var trevlig i alla fall och min läkare är så jävla bäst. Hade okej puls och blodtryck så det var bra. Ska få provsvar på måndag då jag ska tillbaka till läkaren. Varför är det enda som upprepas i mitt huvud...