Hårda klackar som ekar dämpat mellan husväggarna när de slår mot asfalten. Klack, klack, klack. Det är mörkt förutom de gula ljusskenen från gatulyktorna och förutom enstaka fönster som står på glänt och släpper ut en ljuskägla över den blåa natten. Hon håller min arm. Två vänner marscherande, som två soldater på väg för att slåss. Någon på andra sidan gatan skrattar till och försvinner sedan in i en port med en kille. Vi ser båda längtansfullt efter dem. Visst, vi har varandra. Vi håller alltid varandras händer när det behövs. Vi torkar alltid varandras tårar och säger alltid uppmuntrande saker. Fast innerst inne vet vi nog att vi båda är för trasiga för att verkligen kunna hjälpa varandra. En halt hjälper en blind, som man brukar säga. Ja ni förstår poängen. Uppsluppet återupptar vi vårt ytliga samtal om kvällen. Om klubben vi ska till, vars dunkande basgångar kommer allt närmre och närmre. Först som en avlägsen mygga men tilltar snart i full kraft. Människor samlas omkring oss i kön och bådas ansikten är idel leende. Det känns som om mitt ansikte ska spricka. Jag vet inte om hennes också gör det bakom de röda läpparna.
 

Rökmaskinen kastar ut dimma, känns lätt patetiskt men kastar som en skyddande slöja över rummet. Över dansgolvet med hundratals dansande människor. Alla ser ut att vara på jakt efter något. Efter någon. Eller bara känslan av att känna sig älskad och att räcka till. Det är då jag ser honom. Genom dimmorna. Bakom de blinkande ljusen. Hans ansikte som skulle kunna lysa upp hela mitt rum, det är jag säker på. Fast då kommer hon. En tjej med blont hårsvall som tyckte kunna ta över hela jorden, om hon bara ville. Plötsligt känns mitt hår så fruktansvärt otillräckligt. Hennes läppar ser ut att kunna erövra hela universum, vackra och inte alls lika mina. Hela jag känns otillräckligt. Jag petar nervöst i min lugg, illa till mods vänder jag mig om för att slippa se mitt livs kärlek i ljusskenet med någon annan. Fast inners inne vet jag att det bara är en naiv dröm.

Timmarna flyter på. Svetten rinner nerför min panna och mina fötter gör ont. Varken jag eller min vän kan knappt hålla oss upprätta när vi skrattande tar oss ut från klubben. Var det en lyckad kväll? Det vet vi inte riktigt. Ingen av oss är säkra på någonting. Plötsligt petar någon mig på axeln.

”Du tappade den här”
 

Mitt livs kärlek står där. Med min sjal i handen. Han ler. Jag är förstenad.

”Tack…”, mumlar jag nervöst. Blossande och arg på mig själv för att jag inte kan säga någonting roligt och smart.
 

Fast som genom något mirakel fick jag fram en hel mening. Han fick fram en hel mening. Om att han prompt ville följa mig hem. Vilket kanske var vettigt då jag antagligen ramlat på närmsta gatsten annars. Vi skiljdes åt i min port. Han lovade att han skulle ringa mig.
 

För han hade blivit så fruktansvärt förälskad i mitt hår och mina läppar. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Var hos läkaren igår som sa att jag var uttorkad och hade lite låga antal vita blodkroppar. Sämre blodtryck men bara halvrisigt som hon sa i alla fall, så jag överlever. Blev beordrar att gå och dricka en kaffe med mycket mjölk i alla fall för att få...

Min kropp är så svag just nu. Orkar bara sitta i soffan och kolla på tv. Har målat naglarna. Håller på med paketkalendrar och fortsätter på min stickning. Sen kommer kvällen ha gått och det blir äntligen måndag. Ska till läkaren, tömma mitt skåp på p...

Var och vägde mig hos sjuksköterskan idag igen. Hade gått ner två kg till sen förra fredag. Lycka, misslyckande, skräck. Hon undrade om jag fick i mig något alls, pratade om inläggning men typ psyk och det aldrig i livet. De bryr sig inte ens om man ...

Jag var hos studievägledaren idag i skolan. Utbildningen går inte att lösa så jag måste helt enkelt ta uppehåll. Måste bli sjukskriven. Känns som jag skrivit under min egen dödsdom idag. Känns så fruktansvärt tungt att lämna min underbara klass. Men ...

Fick tid på Capio på onsdag. Receptionisten var trevlig i alla fall och min läkare är så jävla bäst. Hade okej puls och blodtryck så det var bra. Ska få provsvar på måndag då jag ska tillbaka till läkaren. Varför är det enda som upprepas i mitt huvud...