Idag ringde min behandlare och frågade hur jag mådde. Och jag kröp upp i soffan, snörvlande som en 14-åring, med telefonen tryckt mot örat. Jag sa som det var. Att det inte alls är bra. Att jag inte alls ser någon poäng med att äta. Att livet lika gärna kunde ta slut. Och först sa hon att jag kunde ringa henne imorgon så att hon kunde säga åt mig att äta. Sen ville hon att jag skulle komma och äta lunch med henne imorgon. Så jag sa att ja jag kommer. Sen la vi på och jag la mig på sängen och bara grät och grät och grät så högt och mycket. Nu svider mina ögon. Men jag måste återgå till livet nu. Hålla skenet uppe för min familj. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Var hos läkaren igår som sa att jag var uttorkad och hade lite låga antal vita blodkroppar. Sämre blodtryck men bara halvrisigt som hon sa i alla fall, så jag överlever. Blev beordrar att gå och dricka en kaffe med mycket mjölk i alla fall för att få...

Min kropp är så svag just nu. Orkar bara sitta i soffan och kolla på tv. Har målat naglarna. Håller på med paketkalendrar och fortsätter på min stickning. Sen kommer kvällen ha gått och det blir äntligen måndag. Ska till läkaren, tömma mitt skåp på p...

Var och vägde mig hos sjuksköterskan idag igen. Hade gått ner två kg till sen förra fredag. Lycka, misslyckande, skräck. Hon undrade om jag fick i mig något alls, pratade om inläggning men typ psyk och det aldrig i livet. De bryr sig inte ens om man ...

Jag var hos studievägledaren idag i skolan. Utbildningen går inte att lösa så jag måste helt enkelt ta uppehåll. Måste bli sjukskriven. Känns som jag skrivit under min egen dödsdom idag. Känns så fruktansvärt tungt att lämna min underbara klass. Men ...

Fick tid på Capio på onsdag. Receptionisten var trevlig i alla fall och min läkare är så jävla bäst. Hade okej puls och blodtryck så det var bra. Ska få provsvar på måndag då jag ska tillbaka till läkaren. Varför är det enda som upprepas i mitt huvud...