Direktlänk till inlägg 25 februari 2012
Mina dagar inlagd bestod mest i att ligga i sängen, gråta, få mediciner, bli dragen till matsalen för att äta och ännu mera gråta.
Jag fick inte prata med en psykolog en enda gång under hela vistelsen. Men en skötare där, han var verkligen världens bästa. Medan jag grät tills jag nästan dog berättade han massa saker. Att det skulle bli bra. Att jag var stark. Att det inte var konstigt att jag mådde som jag gjorde, att jag ståt ut för länge men nu kom allt.
Han sa en annan bra sak också. När jag sa att jag tyckte att jag ver helt värdelös så frågade han vad jag mätte det i egentligen. Guld? Pengar? Och jag kunde inte svara. På vilket sätt är jag inte värdefull egentligen?
I går blev jag i alla fall utskriven och nu är jag hemma. Men jag får inte vara ensam så jag ska resa bort med min mamma. Jag har ingen lust med någonting alls, inget alls. Vill fortfarande bara att alla ska låta mig dö. Men jag fortsätter ta mina lugnande och försöker andas.
Och jag är glad av erfarenheten på något sätt. Att den där skrämmande platsen med galningar. Den var inte så skrämmande. Och folk var inte så galna. Det var bara helt vanliga människor som hamnat fel på olika sätt, precis som jag. Och personalen brydde sig verkligen, brydde sig om mig hela tiden.
Var hos läkaren igår som sa att jag var uttorkad och hade lite låga antal vita blodkroppar. Sämre blodtryck men bara halvrisigt som hon sa i alla fall, så jag överlever. Blev beordrar att gå och dricka en kaffe med mycket mjölk i alla fall för att få...
Min kropp är så svag just nu. Orkar bara sitta i soffan och kolla på tv. Har målat naglarna. Håller på med paketkalendrar och fortsätter på min stickning. Sen kommer kvällen ha gått och det blir äntligen måndag. Ska till läkaren, tömma mitt skåp på p...
Var och vägde mig hos sjuksköterskan idag igen. Hade gått ner två kg till sen förra fredag. Lycka, misslyckande, skräck. Hon undrade om jag fick i mig något alls, pratade om inläggning men typ psyk och det aldrig i livet. De bryr sig inte ens om man ...
Jag var hos studievägledaren idag i skolan. Utbildningen går inte att lösa så jag måste helt enkelt ta uppehåll. Måste bli sjukskriven. Känns som jag skrivit under min egen dödsdom idag. Känns så fruktansvärt tungt att lämna min underbara klass. Men ...
Fick tid på Capio på onsdag. Receptionisten var trevlig i alla fall och min läkare är så jävla bäst. Hade okej puls och blodtryck så det var bra. Ska få provsvar på måndag då jag ska tillbaka till läkaren. Varför är det enda som upprepas i mitt huvud...