Så här är det, tror jag. Och andra jag pratat med som växt upp med, vad ska vi nu kalla dem, störda föräldrar. 

Föräldrar som haft sina egna problem, som velat göra sitt bästa men inte kunnat. Men lik förbannat har de inte kunnat vara just föräldrar. De har varit de som skadat en istället för att vara den som ska skydda en. Den som ska vara ens sköld mot världen när man behöver den som mest. 

När man är tonåring, kanske storasyster därtill och det är ens verklighet med skrik och bråk. Då måste man sluta känna, det går inte. Det är ens enda sätt att överleva. Skulle man bryta ihop skulle man aldrig resa sig, inte ens krypa på knäna. 

Sen när tiden går och det blir bättre. Man släpps fri från helvetet och allt lugnar sig omkring en. Det är då allt kommer. Det var då jag tillbringade först tre veckor med att gråta, gråta för allt som hänt för att jag inte kunnat innan. Det var som om livet kom ifatt mig, för nu kunde jag, nu hade jag råd att falla. För jag visste att i alla fall någon kanske skulle kunna plocka upp mig om inte jag själv. En sån fruktansvärd ensamhet, och osäkerhet för att man vant sig vid att ta hand om sig själv men man klarar det inte mer. 

Jag vet inte om det gör det bättre. Men det ger lite tillförsikt och hopp. Att förstå att man mår dåligt för att man fått stå ut med så mycket och nu känner man. Och en dag när man gråtit färdigt och hatat färdigt och haft ångest, en dag går det över. 

Och det är då man går ut som vinnaren, vinnaren över livet. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Var hos läkaren igår som sa att jag var uttorkad och hade lite låga antal vita blodkroppar. Sämre blodtryck men bara halvrisigt som hon sa i alla fall, så jag överlever. Blev beordrar att gå och dricka en kaffe med mycket mjölk i alla fall för att få...

Min kropp är så svag just nu. Orkar bara sitta i soffan och kolla på tv. Har målat naglarna. Håller på med paketkalendrar och fortsätter på min stickning. Sen kommer kvällen ha gått och det blir äntligen måndag. Ska till läkaren, tömma mitt skåp på p...

Var och vägde mig hos sjuksköterskan idag igen. Hade gått ner två kg till sen förra fredag. Lycka, misslyckande, skräck. Hon undrade om jag fick i mig något alls, pratade om inläggning men typ psyk och det aldrig i livet. De bryr sig inte ens om man ...

Jag var hos studievägledaren idag i skolan. Utbildningen går inte att lösa så jag måste helt enkelt ta uppehåll. Måste bli sjukskriven. Känns som jag skrivit under min egen dödsdom idag. Känns så fruktansvärt tungt att lämna min underbara klass. Men ...

Fick tid på Capio på onsdag. Receptionisten var trevlig i alla fall och min läkare är så jävla bäst. Hade okej puls och blodtryck så det var bra. Ska få provsvar på måndag då jag ska tillbaka till läkaren. Varför är det enda som upprepas i mitt huvud...