Direktlänk till inlägg 11 juli 2012
Jag är livrädd. För livet, för allt.
Och så förbannat trött på att vakna och vara jag. Vakna med ångest, och känna att dagen bara är något som ska fördrivas. Den här dagen också, och den ska också ta slut och sen kommer en till. Men det är ju det som är livet. Dagar. Och jag väntar på dagen då allt ska börja kännas bra igen. Just nu känns det som om jag springer och håller andan.
Hatar mig själv, hatar mitt fula äckliga jag. Önskar att någon annan stod där, någon söt, smal. Någon annan som inte är jag.
Sitter inne idag och lyssnar på Familjen.
Var hos läkaren igår som sa att jag var uttorkad och hade lite låga antal vita blodkroppar. Sämre blodtryck men bara halvrisigt som hon sa i alla fall, så jag överlever. Blev beordrar att gå och dricka en kaffe med mycket mjölk i alla fall för att få...
Min kropp är så svag just nu. Orkar bara sitta i soffan och kolla på tv. Har målat naglarna. Håller på med paketkalendrar och fortsätter på min stickning. Sen kommer kvällen ha gått och det blir äntligen måndag. Ska till läkaren, tömma mitt skåp på p...
Var och vägde mig hos sjuksköterskan idag igen. Hade gått ner två kg till sen förra fredag. Lycka, misslyckande, skräck. Hon undrade om jag fick i mig något alls, pratade om inläggning men typ psyk och det aldrig i livet. De bryr sig inte ens om man ...
Jag var hos studievägledaren idag i skolan. Utbildningen går inte att lösa så jag måste helt enkelt ta uppehåll. Måste bli sjukskriven. Känns som jag skrivit under min egen dödsdom idag. Känns så fruktansvärt tungt att lämna min underbara klass. Men ...
Fick tid på Capio på onsdag. Receptionisten var trevlig i alla fall och min läkare är så jävla bäst. Hade okej puls och blodtryck så det var bra. Ska få provsvar på måndag då jag ska tillbaka till läkaren. Varför är det enda som upprepas i mitt huvud...