Jag hatar mig själv. Hatar vad jag gör mot mig själv, att jag inte bara kan sluta att vara så jävla destruktiv. Bara våga leva och ta risker. Istället för att stirra på mina lår. Jag förstör allt. För alla. Förlåt. Jag som hade kämpat så hårt för att nå dit jag var. Har lovat alla att jag äter ordentligt, fast det gör jag inte. Nu väger jag för lite igen. Och är så äckligt missnöjd med det samtidigt som anorexin bara skriker av lycka. Låt mig bli fri. 

Men jag är lycklig, i alla fall ganska. Jag är faktiskt det. Jag är glad, men livrädd. Glad men känner mig så ensam och ibland kommer mörket bara bakifrån och kramar om en in i minsta nerv. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Var hos läkaren igår som sa att jag var uttorkad och hade lite låga antal vita blodkroppar. Sämre blodtryck men bara halvrisigt som hon sa i alla fall, så jag överlever. Blev beordrar att gå och dricka en kaffe med mycket mjölk i alla fall för att få...

Min kropp är så svag just nu. Orkar bara sitta i soffan och kolla på tv. Har målat naglarna. Håller på med paketkalendrar och fortsätter på min stickning. Sen kommer kvällen ha gått och det blir äntligen måndag. Ska till läkaren, tömma mitt skåp på p...

Var och vägde mig hos sjuksköterskan idag igen. Hade gått ner två kg till sen förra fredag. Lycka, misslyckande, skräck. Hon undrade om jag fick i mig något alls, pratade om inläggning men typ psyk och det aldrig i livet. De bryr sig inte ens om man ...

Jag var hos studievägledaren idag i skolan. Utbildningen går inte att lösa så jag måste helt enkelt ta uppehåll. Måste bli sjukskriven. Känns som jag skrivit under min egen dödsdom idag. Känns så fruktansvärt tungt att lämna min underbara klass. Men ...

Fick tid på Capio på onsdag. Receptionisten var trevlig i alla fall och min läkare är så jävla bäst. Hade okej puls och blodtryck så det var bra. Ska få provsvar på måndag då jag ska tillbaka till läkaren. Varför är det enda som upprepas i mitt huvud...